En arvinge till en avliden man väckte i maj 2011 talan om klander av det inbördes testamente som han hade haft med sin sambo.
Sambon bestred käromålet och hävdade att talan skulle avvisas eftersom arvingen i september föregående år hade tagit del av en bestyrkt kopia av testamentet som skickats till henne med rekommenderad post.
I ett följebrev till kopian uppmanades arvingen att antingen godkänna testamentet eller skicka tillbaka bevis om att testamentsdelgivning hade skett. Det gjorde arvingen aldrig, utan hon väckte istället klandertalan mot testamentet.
Enligt mannens sambo hade dock talan väckts för sent, eftersom den fallit utanför den så kallade sexmånadersfristen räknat från då delgivning skett.
Mora tingsrätt konstaterade att ärvdabalken saknar bestämmelser om hur delgivning ska gå till för att klanderfristen mot ett testamente ska börja gälla. Följebrevet var formulerat som om sexmånadersfristen hade började löpa först efter det att arvingen undertecknat och daterat en kopia av det bestyrkta testamentet. På kvittot från Posten angavs även formuleringen ”Testamentsutdel.” - en ordalydelse som inte heller talade för att det varit fråga om delgivning.
För att utkvittering hos postombudet skulle kunna tjäna som utgångspunkt för beräkningen av klanderfristen krävdes det enligt tingsrätten att det angetts i följebrevet att fristen började löpa oavsett mottagarens eventuella passivitet – någonting som ostridigt inte var fallet.
Avvisningsyrkandet avslogs därför.
Svea hovrätt anslöt sig senare till denna bedömning och avslog överklagandet.
Sambon överklagade till Högsta domstolen och angav bland annat att det inte kunde råda någon tvekan kring vad syftet med ett rekommenderat brev och mottagningsbevis hade varit, att avsikten inte hade varit att ge arvingen en obegränsad tidsfrist att väcka klandertalan samt att domstolarnas bedömning var fullständigt orimlig.
Högsta domstolen fastställer nu hovrättens beslut. Testamentstagaren har ålagts skyldighet att delge testamentet med arvingarna, och det är först därigenom som testamentstagaren framställer ett formellt krav på att testamentet ska följas, konstaterar HD.
Eftersom klanderfristen börjar löpa vid delgivning är det också viktigt att det inte råder några oklarheter om delgivning har skett och det kan därför krävas att det klart framgår att testamentstagarens syfte är att delge testamentet.
Det får normalt anses tillräckligt att som testamentstagare, som sambon gjort, skicka testamentet per post och få kvittens från arvingen vid uthämtning hos postombudet. Det bilagda följebrevet har dock formulerats som att arvingen var tvungen att vidta ytterligare åtgärder innan klanderfristen började löpa.
Det kan därför inte sägas ha det klart har framgått för arvingen att hon delgavs testamentet genom att kvittera ut det på posten. Delgivning har därför inte skett redan vid mottagandet och klandertalan har därför väckts inom rätt tid, slår HD fast.
Foto: DJ
